Anne Moen
Var i världen är du?
I bergen i Tromsø
Hur skulle du beskriva dig själv?
Jag är en lagspelare utan dess like, jag hatar att förlora och kräver mycket av mig själv. Detta bottnar förmodligen i att jag är en före detta idrottare och spelade handboll i 23 år (helvete, det är länge!). På en vandring gillar jag att tro att jag är inkluderande och vill att alla ska ha en bra upplevelse, men så fort jag är ensam kommer tävlingsinstinkten och det handlar om att gå snabbast och längst. Annars tycker jag att jag har bra humor och humör.
Det finns dock en bra beskrivning av hur mitt humör kan vara när jag blir trött... (https://www.instagram.com/p/CI8QRLFp1rP/).
Hur skulle dina vänner beskriva dig?
Skrivet av någon som känt mig i många år och som jag anser är min bästa vän;
"Anne är en av de mest envisa människor jag känner, och har alltid planer på att korsa någon slätt eller bestiga något berg.
Hon gillar nya utmaningar men kan bli temperamentsfull om hon inte får det rätt på första försöket. Hon förväntar sig mycket av sig själv och är orädd. Samtidigt vet hon när det är oklokt att fortsätta.
Utöver detta har hon mycket humor och ett gott humör. Hon är smart och väldigt reflekterande. Det är ofta Anne jag ringer när jag har något på hjärtat eller är i ett svårt läge där jag behöver hjälp och råd.'
Vem är din förebild?
Jag har många förebilder, bland dem är Lars Monsen, Børge Ousland, Helge Ingstad och Cecilie Skog.
Ditt soundtrack?
Många av oss säger säkert en låt från Vassendgutane eller Alan Jackson, men jag tror att jag skulle säga att Savage Daughter beskriver mig bra.
Vilka aktiviteter tycker du om?
När det kommer till friluftsliv gillar jag att göra något annorlunda, men om jag ska säga det jag gör mest skulle det vara att bestiga berg (på skidor och till fots), fjällskidåkningsexpeditioner och jakt/fiske.
Sommar eller vinter?
Ja tack till båda!
Var kan vi hitta dig just nu?
I ett 12-mannatält, tillsammans med 8 andra på Fritjofbreen på Svalbard. Vi åker skidor och filmar här.
Var önskar du att du var just nu?
Det finns många platser jag önskar att jag kunde vara: Jan Mayen, Himalaya, Pakistan, Argentina, Arktis, Antarktis, Alaska och Grönland.
Vilka är dina bästa egenskaper på en resa...?
Mina bästa egenskap skulle jag säga är min uthållighet, särskilt på resor som jag tror mig vara bekant med, som till exempel längre skidturer med pulka.
...och sämsta?
Jag kan snabbt bli irriterad när jag inte känner att jag gör framsteg, som att gå i brant terräng. Ett område jag arbetar med är att hantera konstruktiv kritik; framförallt kommentarer om till exempel hur jag travar med backskidor eller hur mitt tempot kunde vara jämnare.
Vilka resor minns du med glädje?
Flera faktiskt. Jag gillar verkligen att minnas de första turerna i norra Norge där jag fick uppleva riktigt branta berg för första gången. Det gav mig mersmak och fick mig att gradvis flytta norrut. Jag minns också de långa turerna på Hardangervidda, med tält och gärna hund, helt ensam.
Har du ett favoritresmål?
Det måste nog vara Hardangervidda och Svalbard/Jan Mayen. Jag hänvisar gärna till Hardangervidda som min egna vidd. Jag har tagit många resor dit och njuter av bergen i väster och det vidöppna landskapet i öster. Det är för det mesta bra fiske och det är fantastiskt att uppleva hur vädret kan förändras från extremt bra till helt fruktansvärt på mycket kort tid.
Svalbard, där jag befinner mig i skrivande stund, är faktiskt första gången jag besöker och det har överträffat alla förväntningar. Jag ser fram emot att utforska området mer och uppleva ön/ön under andra årstider.
Jag besökte Jan Mayen 2019 och drömmer varje dag om att åka tillbaka för att bestiga Beerenberg.
Har du en rolig historia från en resa, eller har det mesta varit smärtfritt?
Haha. Det är inte alltid smärtfritt, nej. Jag minns att jag campade i Lofoten ensam med min Alaskan Malamute, Manfred. Det var riktigt skönt när jag låg i midnattssolen, spelade gitarr och åt mat. Jag gick och la mig relativt sent, och vaknade sen till en mardröm!
På grund av det fina vädret dagen innan brydde jag mig inte om att lägga yttertyget på tältet – därför var tältväggarna av nät där man kunde se utanför. Det är fantastiskt att ha ett sådant tält när man är i fina omgivningar, men inte när tältet är omgivet av, utan att överdriva, 300 getter.
De som är bekanta med polarhundar vet att de är förtjusta i får och andra djur i allmänhet. Innan jag hann tänka en enda tanke rusade Manfred mot tältväggen. Päls och dunfjädrar flög runt tältet, och tältväggen fick en rejäl tär, och där började brottningsmatchen med hunden!
Lyckligtvis fångade jag hunden innan han kom ut ur tältet och jag kunde slänga in honom i bilen. Avståndet från tältet till bilen var nog inte mer än 50-100m men det kändes mycket längre när jag försökte få en väldigt ivrig hanhund på 45kg förbi de 300 getterna som omgav oss. Jag försökte stöta bort dem, men de stod där och tittade dumt på mig.
Till slut tog jag mig igenom massan, samtidigt som jag bar Manny som slingrade sig som en fisk. Tyvärr var jag inte så tyst som jag trodde. En bekant låg i ett tält några hundra meter bort och hörde mina skrik. Han stack ut huvudet ur tältet och plötsligt travade 300 getter förbi. Ett mycket speciellt ögonblick som jag alltid kommer att minnas.
Har du någonsin varit rädd på en resa? Vad lärde du dig av det?
Ja, jag har haft några otäcka ögonblick särskilt eftersom jag har åkt på så många resor ensam. Jag var på en resa i början av mars där jag hade gått för länge och var väldigt trött när jag slog läger. Jag satte mig ner lite först eftersom jag äntligen hade telefontäckning efter några dagar utan och uppdaterade alla hemma att allt hade gått bra.
Det tog inte lång tid innan vädret förändrades helt. Det gick från en kall stjärnklar kväll utan vind, till en vind som jag aldrig har upplevt. Det var en mödosam kamp att slå upp tältet, men jag kunde inte göra det. Jag kände att jag hade gjort allt enligt boken, men ingenting fungerade. Maktlösheten man kände i den situationen var väldigt överväldigande och jag märkte att jag blev mer och mer negativ. Den dagen hade jag åkt 40 km skidor. Det är långt med en tung släde, och jag hade svårt att ta pauser för att fylla på med energi. Detta, tillsammans med en vind som jag aldrig upplevt tidigare, var en extremt dålig kombination och något jag lärde mig mycket av.
När du är ensam har du mer ansvar. Ett ansvar för att slå läger, ett ansvar för att få med sig hunden och ett ansvar för att fylla på med energi. Man måste sluta när spelet är bra och inte när det börjar ebba ut.
Hur viktig är galghumor för dig?
Det är viktigt! Speciellt när situationen är allvarlig. Det hjälper till att lätta upp stämningen och oftast går det bra till slut.
Vem är chefen? Du eller naturen?
Naturligtvis naturen. Det är viktigt att vara ödmjuk och respektera naturen.
Vad är bäst med att vara ute i naturen?
Tystnaden, bemästrandet och naturens skönhet. Jag kanske är lite introvert, men att på en promenad ensam så man kan bara höra sina egna steg. Eller att sätta sig ner och bara lyssna på vinden eller kolla på bäcken som rinner. Jag tror inte att det finns en bättre känsla. Eller kanske... Känslan av att bemästra något är ganska bra och som före detta idrottare är det en känsla jag strävar efter att få in i min vardag. Att sätta ett mål och uppnå det. Det får dig inte bara att må bra inombords, utan det ger dig också självförtroende. Något som är särskilt viktigt för din psykiska hälsa.
För mig är naturen ett fritt utrymme där jag laddar batterierna. Oavsett om det handlar om att få mer energi till skolarbete, jobbet eller det sociala umgänget.
Tänker du på miljön när du är i naturen?
Ja. Jag tycker att det är viktigt att lämna området i samma skick som man kom till det och ser man något som inte hör dit, efter bästa förmåga, ta med det.
Vad är ditt motto?
Jag gillar Harald Rønnebergs motto: Det finns en gräns på hur illa det kan bli. Jag känner att det passar i många situationer.
Vilka är dina ambitioner för de kommande åren?
Nu är det lite osäkert hur mycket tid jag får i fjällen. Jag måste genomgå en axeloperation de närmaste veckorna vilket gör att aktiviteten blir begränsad. Jag hoppas dock att återhämtningen går snabbt och att jag är redo för vintern igen inom kort. Om så är fallet siktar jag högt. Utan att avslöja för mycket.
Vi måste fråga: varför valde du ALFA?
Jag har inte så mycket erfarenhet av ALFAs produkter personligen, men jag har jobbat många år i en sportbutik och har hört många som skryter om produkterna. Jag ser fram emot att testa ALFAS skor mycket under det kommande året.
Vandringsskor är något jag bär nästan varje dag. Det ska nämnas att jag har använt Drift Advanced-skorna (lätta joggingskor med Gore-Tex) mycket. Inte bara i fjällen, utan även vid skogsröjning. Mycket slitstarka och bekväma skor, som jag fortfarande använder, 4 år efter att de köptes.
Vilken är din favoritsko från ALFA?
Hittills, av de jag har testat, måste jag säga Walk Queen eller Drift Advance.
